Filmen "Soraya M."
Jag och min kära sambo gick på bio i veckan. Vi bestämde oss för att se Soraya M. Det är en film som är baserad på en verklig händelse. Filmen handlar om Soraya och hennes moster Zarah. De bor i en liten by i Iran där endast männen är de som får styra samhället. Kvinnorna har ingen rätt att säga någonting, om de gör de blir de slagna och snabbt nedtystade. Soraya och hennes moster står varandra väldigt nära så när Sorayas man beskyller henne för att ha en otrohets affär gör de allt i sin makt för att bevisa motsatsen. Frågan är om detta går i det mansstyrda lilla samhället.
Det är en film med en förfärlig historia som måste ses!
Jag blev väldigt gripen av filmen och många tårar föll. Ämnet och handlingen känns ibland som att det är lite förutsägbart men så som filmen är uppbygd så gör det inget. Den kommer gripa även dig!
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om mänskliga rättigheter, Iran, kvinnor, feminism, dödsstraff
Det är en film med en förfärlig historia som måste ses!
Jag blev väldigt gripen av filmen och många tårar föll. Ämnet och handlingen känns ibland som att det är lite förutsägbart men så som filmen är uppbygd så gör det inget. Den kommer gripa även dig!
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om mänskliga rättigheter, Iran, kvinnor, feminism, dödsstraff
Om att vara asylsökande
Efter flera års engagemang i en mänsklig rättighetsorganisation har jag mött många asylsökande i Sverige. Jag har träffat dem varje vecka och jag har sett fram emot varenda möte med dessa underbara människor. Genom vår först hackiga konversation på svenska, engelska blandat med arabiska eller något annat hemspråk har jag lärt känna dem. De har naturligt blivit en del av mitt liv, och jag minns varenda en av dem. Många har idag fått lämna Sverige, för de har blivit nekade uppehållstillstånd och därmed blivit tillbakaskickade till sitt hemland. Hur Sverige nu kan göra detta är för mig helt obegripligt. Några har fått stanna och därmed gått vidare i sina liv när det gäller vidarestudier, praktik och jobb och i bästa fall har deras familjer fått komma hit. Någon har gått under jord och lever nu som papperslös i Sverige.
Om man aldrig riktigt har pratat med någon asylsökande så kanske man heller inte sett hur mycket asylprocessen tar på psyket. De människor jag mött har bara gått och hoppas på att de ska bli beviljade uppehållstillstånd. Men de har själva inte kunnat ha makten att själva bestämma om de får stanna i Sverige eller inte. Utan det enda de har kunnat göra är att berätta om sina liv för helt okända människor och hoppas på att dessa människor skall ta det beslut som kan förändra hela deras livssituation, och ofta även deras mamma, pappa, broder,syster, son eller dotters hela livssituation.
En sådan här process tar givetvis på psyket. Den maktlöshet över sina liv som asylsökande har är fruktansvärd. För dem handlar processen om liv eller död. Antingen får man stanna kvar i Sverige där man kan få någon slags social trygghet och man behöver inte vara rädd för att man skall dö i bomdåd, skottlossning, kidnappningar eller tortyr varje dag.
Eller så blir man tillbaka tvingad mot sin vilja till ett land som är helt förstört, kanske tvingas man vara på den plats där ens anhöriga eller vänner har dött eller tvungen att leva i ett land utan social trygghet.
Det räcker med att titta på vad som händer i dagens Irak, dit många asylsökande skickas, för att förstå hur sjukt det är att skicka tillbaka människor som flytt därifrån.
Detta är bara ett första inlägg av många som kommer behandla ämnet asylsökande.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om asyl, asylsökande, familj, Sverige, Irak, social trygghet, mänskliga rättigheter
Om man aldrig riktigt har pratat med någon asylsökande så kanske man heller inte sett hur mycket asylprocessen tar på psyket. De människor jag mött har bara gått och hoppas på att de ska bli beviljade uppehållstillstånd. Men de har själva inte kunnat ha makten att själva bestämma om de får stanna i Sverige eller inte. Utan det enda de har kunnat göra är att berätta om sina liv för helt okända människor och hoppas på att dessa människor skall ta det beslut som kan förändra hela deras livssituation, och ofta även deras mamma, pappa, broder,syster, son eller dotters hela livssituation.
En sådan här process tar givetvis på psyket. Den maktlöshet över sina liv som asylsökande har är fruktansvärd. För dem handlar processen om liv eller död. Antingen får man stanna kvar i Sverige där man kan få någon slags social trygghet och man behöver inte vara rädd för att man skall dö i bomdåd, skottlossning, kidnappningar eller tortyr varje dag.
Eller så blir man tillbaka tvingad mot sin vilja till ett land som är helt förstört, kanske tvingas man vara på den plats där ens anhöriga eller vänner har dött eller tvungen att leva i ett land utan social trygghet.
Det räcker med att titta på vad som händer i dagens Irak, dit många asylsökande skickas, för att förstå hur sjukt det är att skicka tillbaka människor som flytt därifrån.
Detta är bara ett första inlägg av många som kommer behandla ämnet asylsökande.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om asyl, asylsökande, familj, Sverige, Irak, social trygghet, mänskliga rättigheter
Verklighetens folk...
Det är så mycket jag vill säga och det är så mycket jag vill ha sagt. Den här bloggen som jag precis har skapat är inte meningen att lämna dig oberörd. Jag vill lyfta fram samhällets sidor som du kanske bara har hört talas om men inte tänkt på så mycket, eller engagerat dig i. Jag vill visa dig verklighetens folk de som finns bredvid dig, de som du möter på gatan de som bor i grannlandet eller de som bor på andra sidan jorden. Jag vägrar att bara vara den som inte har tid att engagera sig utan jag väljer att ta mig tid och engagera mig.
Vem är jag bakom bloggen? Jo, jag är en 25-årig tjej som bor i en storstad i Sverige. Jag bor med min underbara sambo sen 3 år tillbaka. Jag är student och på min fritid är jag engagerad i en människorätts organisation.
Här kommer jag att skriva om saker jag brinner för, mina tankar, mina funderingar och framför allt mina möten med det jag kallar verklighetens folk. Jag kommer att lyfta fram frågor som handlar om mänskliga rättigheter, papperslösa, flyktingar, invandrare och andra utsatta.
Jag vill inte att du ska se mig som nån som tror att hon är moder theresa. Utan jag är bara en tjej som bryr med j-ligt mycket om människor och gör allt i min makt för att hjälpa till. Även om det bara är att ge en kram till någon som behöver det just då.
Jag vet av egna personliga erfarenheter att måttot:
"Ingen kan göra allt men alla kan göra något" faktiskt stämmer.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om människorätt, mänskliga rättigheter, politik, migrationsfrågor, papperslösa
Vem är jag bakom bloggen? Jo, jag är en 25-årig tjej som bor i en storstad i Sverige. Jag bor med min underbara sambo sen 3 år tillbaka. Jag är student och på min fritid är jag engagerad i en människorätts organisation.
Här kommer jag att skriva om saker jag brinner för, mina tankar, mina funderingar och framför allt mina möten med det jag kallar verklighetens folk. Jag kommer att lyfta fram frågor som handlar om mänskliga rättigheter, papperslösa, flyktingar, invandrare och andra utsatta.
Jag vill inte att du ska se mig som nån som tror att hon är moder theresa. Utan jag är bara en tjej som bryr med j-ligt mycket om människor och gör allt i min makt för att hjälpa till. Även om det bara är att ge en kram till någon som behöver det just då.
Jag vet av egna personliga erfarenheter att måttot:
"Ingen kan göra allt men alla kan göra något" faktiskt stämmer.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om människorätt, mänskliga rättigheter, politik, migrationsfrågor, papperslösa
